tisdag 29 november 2011

Side Effectz - Hip Hop från de Småländska skogarna

Side Effectz är en rappgrupp uppväxta kring centrala Växjö som sammanfördes genom en gemensam passion för hip-hopkulturen. Cirka 2003 började producenten Juancan och rapparen Linkan att ta musikskapandet seriöst och några år senare släppte de på egen hand debutplattan ”AOTS: The Album”. Då uppmärksammades de bland annat i Kingsize Magazine och spelades på Sveriges Radio. Sedan dess har duon utökats till en trio då producenten Akopalips tagits in som fullvärdig medlem och när jag möter gruppen har de precis färdigställt sitt andra album, ”The Wood Sessions”. 

Det är två avslappnade killar i tjugofemårsåldern som tar emot mig när jag möter Linkan och Juancan från Side Effectz i en upplyst lägenhet i centrala Växjö. Tillsammans med producenten Akopalips (som tyvärr inte haft möjlighet att närvara vid intervjun) har de efter en lång process med mycket hårt arbete äntligen färdigställt och fått ut deras andra fullängdare via egna AOTS Entertainment, ”The Wood Sessions” är ett projekt som märkbart ligger dem alla varmt om hjärtat och som de gladeligen och passionerat diskuterar. Det är ett nöje att intervjua Side Effectz, det märks att de gillar vad de gör och att de känner sig bekväma i varandras sällskap. Det är uppenbart att de har en stark vänskap som inte enbart är uppbyggt kring musik.

Deras musik är vintage hip-hop och man kan uppfatta vissa influenser från hårdkokta klassiska amerikanska rappskivor i en del produktionerna och textmässiga koncept. Men det är viktigt för Side Effectz att bygga sin egen identitet och inte framstå som någonting de inte är. ”Vi är vanliga snubbar som snackar om vardagsgrejer som jag tror att många kan relatera till. Det är en speciell mentalitet som skapas i en mellanstor svensk stad som Växjö vilket lyser igenom i musiken och vi försöker aldrig vara något vi inte är”, är Linkans svar på hur deras uppväxt påverkat deras musik. ”Att slå igenom är inte den egentliga ambitionen. Vi älskar hip-hop och gör vår grej och om folk sen gillar det så är det självklart ett plus”.

”Vi är helt klart nöjda med den nya skivan. Vi påbörjade arbetet omkring 2008 så det har varit en lång process”, säger Juancan eftertänksamt och tar en klunk av sin öl. ”’AOTS: The Album’ var också en tung platta men vi hade betydligt mer begränsade resurser då och inte alls samma ambitioner och mål som med den nya. Man har blivit äldre och utvecklats både som musiker och som person”, fortsätter han. Linkan poängterar vidare att ”The Wood Sessions” i ännu större utsträckning än den första LP:n är ett hundraprocentigt Side Effectz projekt. ”I stort sett hela skivan, från produktionen, texterna och mixningen är 100 procent oss.” Ett av de få undantagen som sticker ut, och också skiljer sig från debuten, är inkluderingen av elgitarr som på två spår kontrasterar Juancans och Akopalips smutsiga, samplingsdrivna produktioner. ”Zeko [Pelivani] var med som studioingenjör när vi spelade in plattan. Medans vi var igång i studion plockade han fram gitarren och körde ett par solon”, berättar Linkan. ”Vi märkte direkt hur bra det passade på ”Moonshine” och ”Lovesick” och beslöt oss för att behålla det”.
Med tanke på den långa processen de berättar om faller det sig naturligt att fråga hur pass mycket albumet förändrats sedan det påbörjades tills i år. ”Skivan har gått igenom fett många förändringar genom åren, många låtar har bytt form över tiden”, säger Linkan. ”Ta till exempel en låt som ”Depp” som var ett av de tidigaste spåren jag skrev och som jag verkligen kunde relatera till då, [samtidigt som jag ville ha kvar den] har beatet förändrats en hel del för att passa in bättre ljudmässigt”, fortsätter han. Juancan menar dock att av allt material trion spelade in var det egentligen låtarna som kom med på skivan som förändrats minst. En viktig skillnad från första plattan är att Linkan denna gång står för all textskrivning och rapp eftersom Juancans intresse nu helt ligger i att skapa beats. ”Jag har i grund och botten alltid varit en producent. Även om jag kickat en vers då och då känner jag att det inte är något jag identifierar mig med på samma sätt som när jag skapar beats”.

Någon gång under intervjun lägger Linkan på Jeru the Damajas klassiska ”The Sun Rises in the East” på skivspelaren vilket skapar ett ypperligt tillfälle att styra in diskussionen på gruppens influenser. ”Det är så sjukt mycket som influerat vår musik. Allt från klassisk hip-hop som Wu-Tangs tidiga grejor till Bob Marley och alternativ musik som till exempel Bo Hansson. Samt feta böcker och kassa tv-program”, svarar Linkan på min fråga. ”’Enter The Wu-Tang’ och framförallt den ljudbild RZA’s beats skapade där har varit en stor inspiration för mig”, säger Juancan. ”Jag lyssnar på och inspireras också mycket av filmmusik, Enrico Morricones sound har varit en stor influens för mitt musikskapande”.

Så vad är nästa kapitel i sagan om Side Effectz? Just nu är de överens om att målet är att sprida ”The Wood Sessions” och arbeta för att nå ut med den till så många människor som möjligt. ”Vi satsar på att styra upp så mycket spelningar som möjligt och sprida albumet genom så mycket promotion som möjligt”, säger Linkan och får medhåll av Juancan. Men redan idag finns det planer på framtida projekt. ”LoTech Original” är arbetstiteln på ett projekt som vi planerar att göra i samarbete med Växjöproducenten A-Dub”. Vad framtiden har att erbjuda gruppen är i dagsläget svårt att säga men passion och kvalitet finns i stora mått vilket definitivt talar till deras fördel. ”The Wood Sessions” finns att köpa nu både som CD och i digitalt format via iTunes och Spotify. 

söndag 13 november 2011

Joachim & Rolf Kühn - "Love Stories"

Den nu sextiosju år gamla pianisten Joachim Kühn är idag kanske Tysklands främsta bidrag till den internationella jazzscenen. Kühns senaste alster, ”Love Stories”, är en duett för piano/klarinett där tio jazzstandards återskapas tillsammans med brodern Rolf Kühn. 

Som så mycket bra jazz handlar det om att skapa en intim känsla hos lyssnaren, något som bröderna tar till vara på till fullo. Den inledande klarinetten sveper in lyssnaren i en mjuk, musikalisk filt på öppningsspåret ”Misty”, en tolkning av Erroll Gardners original. Musiken ökar stundtals i ett crescendo och faller sedan tillbaka i ett lugnare parti där pianot tar plats. De spelar båda temat och i långa stunder improviserar de även tillsammans. För detta krävs två skickliga musiker med vana att spela tillsammans. Det är tydligt att det inte är första gången bröderna Kühn är i en studio.

”Angel Eyes” är en ballad ursprungligen skriven 1946 av Elza Fitzgerald. Trots att den inte når upp till originalets höjder är det helt klart en värdig version. Klarinetten återskapar Fitzgeralds unika röst och ”sjunger” ordlöst ut texten med kraftfull känsla medans Joachim kompar försiktigt. Det är inte förrän tre minuter in i stycket som pianot får huvudrollen med ett eftertänksamt solo som visar Joachim Kühns känsla för att spela runt tystnaden och låta musiken andas.

Rent musikaliskt är det bästa spåret ”Easy Living”. Här finns en drömlik stämning som skapas genom interaktionen mellan instrumenten vilka båda återger fantastiska solopartier. Man kan ana influenser från pianisten Chick Corea i sättet Kühn systematiskt arbetar sig igenom ackord och noter. Det är ingen tvekan om att det är fantastiskt duktiga och vältränade musiker vi lyssnar på här. Mycket av det de gör är både spännande och skickligt. Jag saknar dock längre solopartier, det är för sällan man hör pianot utan klarinetten i samklang och vice versa. Man kan också önska att de hade valt någon mer oväntad jazzstandard till spellistan. Trots detta är det överlag en bra skiva.